För tre (!!) veckor sen satte jag mig ensam på tåget från Linköping upp till Arlanda för att möta upp familjen och åka ifrån Sverige för en vecka. Väntan var olidlig och när vi väl fick sätta oss på flyget hade det passerat 13h övertid, dessutom hade vi med oss två små barn. Men vad gjorde det när de var (och är) världens snällaste.

 

Stället vi kom fram till var dock verkligen värt väntan. Bodrum halvön, ett ställe jag helt klart kommer komma tillbaka till. Bästa servitörerna, fint som bara den och denna värme, oj vad jag hade saknat den! En vecka flöt på alldeles för snabbt och rätt som det var befann vi oss i Sverige igen. Men med ett himla underbart minne rikare.